Idag har jag kommit ut, två gånger redan. Först var vi och storhandlade och sen blev de promenad med lånehund. Djur är så bra. Bara att ha honom liggandes på golvet vid mina fötter gör mig så lugn. Och det behövs känner jag. Att möta människor kräver alltid det där lilla extra där jag måste anstränga mig eller "rycka upp mig" för att ens orka. Men med djur är det så prestationslöst och ärligt. Jag märker att det är lättare att få energi då också. Energi och vilja att gå ut. Skönt, eftersom jag har haft lite fobi för just det den senaste veckan...

 

Varför ska det vara så svårt att ta sig ut? Det känns ju alltid så skönt efteråt när man har fått röra på sig och andats frisk luft...så vad är det som tar emot så hemskt? Det vill jag veta.