Idag har varit en motig dag. Jag vet inte varför, vaknade på fel humör och så har det hållt i sig hela dagen. Jag känner mig så uppslukad, ja nästan besatt, av att skjuta undan alla hemska tankar och jag tror det är därför jag är så trött. Det är jobbigt att låtsas som ingenting. Samtidigt är det skönt, för att bryta ihop nu känns ju inte som nåt vidare alternativ...efter flera timmars ångest tog jag mig i alla fall ut till affären för att handla ingredienser till brödet. Att det ska behövas en sån kraftansamling?! När jag väl kom hem, rätt nöjd med den lilla vinsten, insåg jag att jag hade glömt jäst så då blev det tillbaka igen. Tur att min pojkvän erbjöd sig att följa med så jag slapp gå igenom samma procedur en gång till. Tänk om man kunde vara normal igen och orka gå till affären lite sådär spontant utan att ha haft en inre kamp en hel förmiddag...oh, the small joys of life...

 

Jag försöker hålla mig sysselsatt i väntan på terapi. Jag bakar, städar, flyttar runt på saker som en osalig ande. Det kanske är just det jag är - en osalig ande?