Vad lever vi i för samhälle där en ung tjej inte reagerar på en killes närmanden - ja, till och med förväntar sig att de ska komma? Den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor är ju uppenbar på många sätt, men kan man verkligen skylla på att män är mer styrda av sin sexualitet än kvinnor?

 

Jag personligen tror inte att män och kvinnor är olika på detta plan rent biologiskt, däremot att det är en skapad skillnad i det sociala och kulturella rummet. Jag kan tycka synd om de killar som känner sig tvingade till att vilja ha sex och att ta initiativ, jag tycker synd om de tjejer som känner att de måste trycka ner sin sexualitet för att det inte är passande/naturligt. Många aspekter av våra liv är konstruerade eller delvis konstruerade kring vårt sociala rums förväntningar, gränser och moralkoder. Där tycker jag att bilden av att människan är fri kraschar rejält. Just nu är det väldigt viktigt att individen känner sig just fri och att alla valmöjligheter står öppna, men kan det nånsin vara så i verkligheten? Visst ska vi inte begränsa oss i onödan, men motsatsen kanske inte heller alltid är så hälsosam?

 

Självklart vill jag vara fri att göra det jag mår bra av, välja det jag vill. Men jag måste bara inse att valmöjligheterna jag ser framför mig inte är helt fria, utan socialt bundna och påverkade. Och jag är påverkad - av barndom, kultur, samhälle, föreningar, grupper, socialt sammanhang osv. Jag vill vara så medveten som möjligt. Det tror jag kommer att hjälpa mig på min väg att må bättre; att sätta fingret på varför jag mår dåligt och av vad och vad detta beror på.

 

Sådärja, nu är förmiddagens filosofibabbel färdigt.