nitton

Godmorgon.
Inatt hade jag inte mina vanliga mardrömmar, tack och lov. Däremot drömde jag att min mormor dog så inte var det så mycket bättre precis...men jag slapp i alla fall vakna med ångest. Tog ingen sömntablett, jag blir så fruktansvärt seg av dem och sover faktiskt inte så himla mycket bättre heller.
 
Psykologen har bett mig att skriva om övergreppen tills nästa gång vi ses. Jag försökte börja igår, men det tog emot nåt djävulskt...jag vet att ord inte är farliga, att ingenting hemskt kommer hända, men jag törs ändå inte. Jag vet inte varför. Men jag har till onsdag på mig, så får försöka peppa mig själv. Det är bara det att varenda liten sak som påminner om det som hänt är så obehaglig, gör mig så skärrad, så ledsen - så liten. Och jag hatar att han fortfarande kan få mig att känna så efter all den här tiden!
 
Något positivt med gårdagen var att jag kom ut på promenad två gånger; först till psykologen och sen på arbetsintervju. SÅ skönt för kroppen!! Det verkar vara ett bra jobb dessutom, så nu är det bara att vänta och se om de hör av sig.
 
Sådär är livet - högt och lågt på samma gång.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

thespotlessmind.blogg.se

En blogg från 2014 om psykisk ohälsa och att återhämta sig från sexuella övergrepp.

RSS 2.0